Samhällskunskap C

För mig lät det ytterst seriöst att läsa Samhällskunskap C. En kurs i vilken man nästan skulle kvävas av allt som krävdes av en i det att man alltid var tvungen att vara klarvaken och på hugget.

Kanske var jag naiv.

I samband med att lektionen idag startar, tar Olof Daniels bilnycklar och åker iväg för att hämta en sovande ("sjuk") Hoof. Klockan var 12.30. Lektionen börjar i vilket fall som helst med bullbjudning (en av anledningarna till att jag kommer storlipa den 23 maj - vem bjuder mig på hembakade bullar på högskolan?). Samhällsarbetet har handlat om före detta koloniers utveckling till idag och jag har funnit det ytterst njutbart, allt på grund av att jag själv under min redovisning under faktadelen fick säga "en fri marknad kräver fria människor" apropå Hongkong.

Hoof gör entré och tillsammans med Anton drar deras redovisning igång. Med ordval såsom "suga kaninballe" verkar Hoof tro sig förstärka sitt budskap. Tittar man sig under redovisningens gång runt i klassrummet, ser man Olof med tungan utstucken, slickandes på saltlakrits. Man ser Elin A fnissandes. Man ser lärare Tunis febrilt upptagen med att försöka förstå redovisningen vars innehåll var svårtolkat. Man ser Linus vilt vakandes över bullarna. Man hör Linus eget kommenterande av sina egna attacker mot bullpåsar och ännu ej uppätna bullar.

Samtidigt börjar Anton redovisa. Detta är killen som friat till halva skolans lärarkår, män likväl som kvinnor, sätter sig i främmande människors knän och inte drar sig för att fråga folk om de vill hjälpa till att smutsa ner hans lakan. Men att redovisa, skrämmer livet ur honom. Idag resulterade hans framförande i små ärr på huvudet.

Linus misslyckas fortfarande med att få tag på några bullar. Istället äter han papprena de har legat i. Inte ett papper, flera papper. Vissa människor lär sig av sina misstag, andra ser de som lyckade kap.

Under tiden börjar jag märka av Daniels hittills meningslösa försök till att irritera mig. Det faktum att han (som för övrigt anses vara en av de absolut snällaste människor som finns) redan har satt sig jämte mig trots att det där inte finns någon bänk, har inte påverkat mig. Att han med jämna mellanrum också väljer att påminna mig om roliga situationer med bowlingklot får mig inte till mer än fniss. Men när Daniels gestikulerande i samband med mitt iakttagande av klassen plötsligt väcker insikt hos mig om hur oerhört komisk hela situationen är, brister jag ut i skratt. Själv tycker jag mig vara diskret, men efter att lite misslyckat ha kippat efter luft har jag hela klassens blickar vända mot mig och mina sprutande tårar.

Då hade jag under en timmes tid iakttagit klassen och tyckt de vara en rolig sammansättning av människor.

Efter lektionens slut ska jag klia mig nedanför nyckelbenet, känner något skava till och frågar lite smått förvirrat om märket kan sitta fram. Att det fick min estetiska sida att visa sig ytterligare då det nu inte bara var en randig tröja - utan också en felvänd tröja, förgyllde min dag.